VÄRPNÖD OCH KALKBRIST

Det är ofta unga fåglar som drabbas av värpnöd, och oftast de mindre arterna som undulater, nymfkakadua och dvärgpapegoja. Värpnöd vill säga oförmåga att lägga ett ägg. Värpnöd orsakas ofta av kalkbrist (sekundärt till felaktiv utfodring med frödiet) men kan även bero på överdriven äggläggning, missbildade ägg, bristsjukdomar eller fetma. Symptom på värpnöd är oftast svaghet, tysthet och att fågeln sittar bredbent på pinnen eller på burgolvet. Ibland kan man även se att kloakslemhinnan pressas fram och har man en fågel med holk brukar den lämna holken vid värpnöd. Ibland förväxlas ovariecystor och tumörer med värpnöd pga. den svullna buken. Sjukdomsförloppet brukar gå ganska snabbt, så det är viktigt att inte vänta med att söka veterinärhjälp. Har symptomen pågått mer än 7-14 dagar är det osannolikt att fågeln har värpnöd. Behandling av värpnöd beror på om ägget kan passera själva med stödterapi eller om man behöver ta ut ägget kirurgisk. Ofta behövs foderändring för att korrigera underliggande kalkbrist. Symptom på kalkbrist utan värpnöd är bl.a. krampaktiga anfall och missformat skelett och spontana frakturer.